A daughter may outgrow your lap, but never your heart

torsdag 20 september 2018

Sakta men säkert åt rätt håll

Överlag känns det som om jag äntligen på nytt börjar ta mig uppåt. Orkar lite mera igen och det känns bättre. Men nu har det varit två sega dagar, gjorde två dagar i rad lite mera än jag kanske borde ha gjort och det tar nu istället ut sin rätt :( Nå, försöker lära mig att det är helt ok så, och att jag ska fokusera på de bra dagarna och inte de dåliga.

Ökade för ett tag sen på min medicinering och tjohejsan vilka drömmar jag har, nätterna igenom och absolut ingen ordning på dem. En del är helt absurda  och långt ifrån verklighetstrogna, andra igen är så verklighetstrogna att då jag vaknar på morgonen vet jag inte om jag drömt det eller om det kanske någon gång har hänt. Men jag sover om nättenra utan sömnmedicin, så det är i alla fall bra.

fredag 31 augusti 2018

Inbillningssjuk?

Vilken jävla skit dag idag! Då man från tidigare tvivlar på sig själv om man verkligen är sjuk, har en massa skuldkänslor och dåligt samvete för att man "bara går hemma". Och så får man negativt beslut från kela för att de inte anser att man är tillräckligt sjuk. Och då blir ju tanken, att ja-a, kanske de har rätt, kanske jag bara borde ta mig på jobb och sluta gnälla?

Beslutet kom igår, så grattis på födelsedagen där, visst är det kul att på sin födelsedag gå och lägga sig med rödgråtna ögon.

Idag blinkar jag bara bort tårarna och försöker bita ihop, minsta motgång blir hur stor som helst.

Skit!!

onsdag 29 augusti 2018

Utmattning och sociala medier

Egentligen behöver jag ju inte förklara mig för någon, men känner ändå att jag vill göra det. Jag ger säkert en rätt så positiv och glad bild av mig själv och min vardag på Instagram och Facebook. Och det gör jag helt avsiktligt, jag anser att man inte behöver fylla dem med en massa negativa saker som ingen blir bättre av att läsa. Så jo, mina inlägg där är positiva även om jag är sjukledig, för jag vill gärna dela med mig av det positiva och roliga även om kanske största delen av dagen varit skit.

tisdag 28 augusti 2018

Vardagen gav mig en örfil

Jo, jag har bra dagar, men det är de dagar jag inte behöver skriva av mig. Under de dåliga dagarna känner jag ett behov av att få ut mina tankar i någon form av klartext och på så sätt få bättre ordning på dem.

Vardagen slog mig i ansiktet med stekpannan. Allt med väckningar, skola, hobbyn mm tog musten ur mig. Det som jag orkade i somras är nu som bortblåst och jag känner mig bara irriterad och initiativlös. Har en känsla av att då Ella kommer hem från skolan vid halv två så har jag inte fått något annat gjort än druckit kaffe. Och nej, jag måste ju inte göra något, men tidigare i somras fanns det ändå lite energi för att göra nåt, nu är den nog bortblåst.

Så nu känns det som om sommaren på Långörn var en parentes och att jag nu är tillbaka där jag var i juni.

Nå, det finns bara en väg och det är  uppåt, även om det kräver blod, svett och tårar.

onsdag 15 augusti 2018

Min sommar



Så var sommaren över och vi har återgått till vardagen. Flickorna har börjat skolan, vissa ivrigare än vissa. Ella var grymt besviken efter första dagen då hon inte fått några läxor, det som hon såg mest fram emot. Kims semester är slut och jag är fortfarande sjukledig.

Hela juli var jag med flickorna på Långörn, det gjorde så gott för oss alla. Flickorna fick lite avstånd till diverse skärmar samt sysslade på tillsammans. Vi gjorde utflykter, simmade, fiskade mm. Och jag hittade tillbaka till mitt paradis Långörn. Långörn var mitt absoluta favoritställe som liten, där var det roligt, där förekom inte mobbning, där fick jag vara mig själv. Sen blev jag vuxen, fick barn och orkade inte ordentligt med vardagen och då blev Långörn något tungt och jobbigt, bara tanken att åka dit gjorde mig helt matt. Men nu, i sommar, har jag njutit och mått så bra av att bara kunna vara där utan stress och måsten. Jag har suttit på min mommos plats vid bordet, sett ut genom hennes fönster och druckit kaffe ur hennes kopp. Saknat henne, men tillika varit tacksam för de härliga somrar hon gav åt mig då jag var barn.

Även om jag varit trött och slut och grubblat på en massa saker så har sommaren på Långörn varit precis vad jag behövde för att kunna gå framåt och sakta men säkert börja må bättre. Dessutom har jag haft mamma och pappa där som hjälpt till med flickorna mm.

fredag 29 juni 2018

Att kunna fly fältet

Har varit en helt kaotisk vecka igen med allt för mycket program, känner mig helt slut. Dessutom är det så svårt att koppla av hemma då döttrarna hela tiden tycker att vi borde fara någonstans eller göra nåt. Tillika som jag själv också tycker att jag vill göra mer än jag orkar. Så idag (förutsatt att inte blåsten sätter käppar i hjulet) flyr jag och döttrarna fältet och åker till holmen utan några måsten eller tidtabell.

Vi ska fiska lite, kanske simma, kanske sola, läsa bra böcker, spela kort, ro, ha picknick, kanske göra någon utfärd och bara vara med mommo och mofa som sällskap.


tisdag 19 juni 2018

Samvetet

Det konstanta dåliga samvetet. Det har vi pratat en hel del om med psykologen. Dåligt samvete för att jag går hemma och inte jobbar, dåligt samvete för att jag inte städat huset och om jag städar, så då dåligt samvete för att jag skulle kunna städa lite till. Dåligt samvete för att jag inte gör mer med flickorna, dåligt samvete för att jag inte fått kaninburen städad i tid, dåligt samvete för att jag köper färdigmat och inte lagar själv. Dåligt samvete för att jag inte alltid orkar med familjen, dåligt samvete för att jag lämnar över kvällssysslorna åt Kim medan jag själv far ut på länk, eller dåligt samvete för att jag inte far ut på länk utan istället stannar hemma och hjälper till med kvällssysslorna.

Det dåliga samvetet finns alltid där och gnagar. Och ingen skillnad hur bra jag städar, hur mycket jag umgås med familjen, hur långt jag springer eller hur raskt jag går så upplever jag att jag alltid skulle ha kunnat gjort det lite bättre, snabbare, ordentligare osv osv.

Det här är en sak jag verkligen kommer att få jobba med. Att laga dåligt samvete åt mig är jag expert på, men hur fungera utan att få dåligt samvete? Att bara kunna ta sin bok och kasta sig i trädgårdsgungan utan att ha dåligt samvete, eller utan att göra något "bra" först, typ nu har jag dammsugit så nu kan jag belöna mig med trädgårdsgungan. Nej, det är helt ok att bara lägga sig där utan att göra något först, men då kommer det dåliga samvetet igen.

Och så här är det hela tiden, för tillfället sitter jag då och skriver här på bloggen och samvetet gnagar då jag borde reda upp disken. Helt som disken sku springa iväg om jag inte gör nåt åt den.

Pust! Är nog en ganska stor bit att bita i det här med samvetet :(