A daughter may outgrow your lap, but never your heart

lördag 18 maj 2013

Ormen

Oj vilken usel bloggare jag är för tillfället, men jag är inne i en period med en hel massa energi, så datorn har nästan samlat damm, jag har surffat från telefonen istället och på kvällarna har jag prioriterat viktigare saker än datorn och då blir bloggen lidande. Sen har vi varit ute en massa då det är så fint väder.

Nackdelen med det fina vädret var huggormen som Odin och Daisy stod och skällde på för några dagar sen. Ormen var instängd i ett hörn och högg ut mot hundarna. Hundarna fick jag bortmotade genom att duscha dem med vattenslangen och sen började jag duscha ormen med kallt vatten för att få den lite nerkyld och så att den sku hållas i hörnet medan Lina sprang efter en hacka åt mig så att jag kunde förinta den jäveln. Medan jag sen dödade den (fan vad sega ormar är) så sprutade Lina vatten på hundarna så att de inte sku komma för nära, de var rysligt rädda för ormen men samtidigt rysligt nyfikna. Till sist rörde den sig inte mer och jag kunde börja undersöka hundarna. Den närmaste halvtimmen var evighetslång, hundarna såg oskadade ut förutom Daisy som såg lite konstig ut i munnen. Jag kollade med veterinär hur snabbt det kommer symptom för att lite veta hur länge jag sku hålla koll på hundarna och sen försökte jag få tag på Kim att han sku komma hem från skogen. Ingen reaktion på någon av hundarna och Daisys mun var nog helt normal, hon har bara så mycket tjöckre slemhinnor än Odin så de ser uppsvällda ut även om de inte är det.

Så en grym tur hade vi, jag hann ren föreställa mig två ormbitna hundar i dropp hos veterinären. Men gården (vi har bott här i över 10 år och aldrig tidigare haft orm på gården) blev nog och kännas aningen mer osäker än tidigare pga ormen :(

1 kommentar:

  1. Ush jag ryser vid blotta tanken på ormar där med flickorna och alla djuren!
    Tur i alla fall att Lina är så stor och duktig att hon kan hjälpa mamma i knepiga situationer!

    SvaraRadera