A daughter may outgrow your lap, but never your heart

lördag 5 oktober 2013

Svackan

Usch, för tillfället känns allt så där olustigt och trist och allt smakar bara trä, jag irriterar mig på bla flickorna utan orsak. Det här fenomenet kommer och går, tyvärr. Oftast känner jag på mig då det kommer smygande och så försöker jag överleva tills det går över. Och jag vet ju att det så småningom går över, men för tillfället känns allt bara blää.


Jag har alltid haft ett mycket varierande humör. Tidvis har det varit svackor då det mesta känns olustigt och man helst skulle dra täcket över huvudet på morgonen och inte alls stiga upp. Jag irriterar mig på det mesta och är allmänt tvär och sur. Efter att jag fött Lina drabbades jag antagligen av någon form av förlossningsdepression och skulle säkert ha behövt utomstående hjälp, men jag kämpade på och vägrade erkänna att jag skulle ha haft depression.Så småningom redde det upp sig men då Maja föddes var det likadant, visserligen var jag beredd på det och kunde väl vid det här laget tom erkänna för Kim att jo det kan nog hända att jag är (lite) deprimerad. Det redde upp sig även den här gången utan utomstående hjälp eller medicin. Sen med Ella så klarade jag mig och det var en helt annan känsla att ha en baby hemma då alla tankar inte var gråa :)

Nu ska jag så småningom söka mig mot sängen, sömnbrist gör ju inte att man blir piggare direkt :)


2 kommentarer: