A daughter may outgrow your lap, but never your heart

torsdag 7 november 2013

15 år

Precis inatt är det 15 år sedan jag såg Kim för första gången. Vi var båda på Affes, han med sina vänner och jag med mina. Vi pratade nåt lite på morgonnatten, men sen åkte jag hem med hans en vän och tänkte inte mer på Kim. Efter ett tag började vi ha kontakt och så småningom började vi träffas på Affes eller Simpukka, oj vilken mängd kaffe det gick åt under de timmar vi satt och pratade på Simpukka :) Efter ett tag tröttnade vi på Simpukka och började ses hemma i min etta i Ekenäs och på annandag jul 1998 blev vi ett par, och sen dess har vi hållit ihop. Alltid har det inte varit en dans på rosor, speciellt inte då två envisa, starka viljor ska försöka samarbeta och leva tillsammans. Och även om jag har mycket svårt att erkänna det så vet jag att jag definitivt inte är den lättaste att leva med, jag har ett häftigt humör, är envis och hatar att ge efter, men trots det har Kim stått ut med mig i alla dessa år.


Tänk om jag då den där novemberkvällen skulle ha vetat att jag sitter mitt emot pappan till mina kommande barn :)

Jag älskar dig!

2 kommentarer: