A daughter may outgrow your lap, but never your heart

torsdag 7 november 2013

Min vardag just nu

Jag fasade i somras över hur hemskt det ska vara att börja arbeta igen efter att ha varit hemma så länge med flickorna, det var nästan så att jag höll på att gå i bitar av ångesten som pinade mig då juli började och jag på riktig sku börja jobba igen (även om det bara handlade om 50%) Sedan januari hade jag ju i och för sig mitt städjobb på 6 timmar i veckan, men då det bara räckte 2 timmar per gång så kändes det inte på samma sätt som det kommande jobbet på Mjölbolsta.



Sen i samband med att jag började på Mjölbolsta i juli så fick jag chansen att göra keikkor i ambulansen, testade på det några gånger och stortrivdes och tog gärna emot mer keikkor där då det passade ihop med mina andra jobb. Som mest under sommaren hade jag 13 arbetsturer på 12 dagar, en rätt så radikal förändring från att ha gått hemma till att återvända till arbetslivet, mjukstart my ass :)

Och så här har det fortsatt, först får jag min arbetslista från Mjölbolsta, sen plockar jag in mina städturer och efter det plockar jag in eventuella turer i ambulansen. Ibland känns det helt galet att vad håller jag egentligen på med?! Men Mjölbolsta vågar jag inte lämna då det är min fasta arbetsplats (även om det nog funnits ögonblick där jag även övervägt den möjligheten...) Städjobbet i sig har jag fortsatt med även om det inte bidrar med så mycket klirr i kassan, men det är roligt (yes i´m crazy...) och så ser jag den lönen som ett litet extra plus i kassan. Sen ambulansjobbet tycker jag bara för mcket om för att sluta med det, så där tar jag keikkor så mycket som möjligt. Men det är en hel del som måste klicka rätt för att det ska gå vägen, jag måste för det första vara ledig från Mjölbolsta och så måste Kim vara ledig från sitt och så måste de just den dagen ha behov av inhoppare i ambulansen :) Men i princip har jag lyckats få åt mig 1-3 turer per månad i ambulansen.

Och vet ni vad det bästa är? Jag gillar det här till 100%, även om det är hektiskt, vi går i princip om varandra med Kim (i oktober hade vi 2 dagar ledigt tillika) men trots det är det helt jävla roligt :) Lina behöver inte vara i eftis utan kan komma hem efter skolan, Maja och Ella behöver ingen dagvård utan kan vara hemma (förutom Majas klubb förstås) Och även om jag gärna skulle gå hemma och släpa fötterna efter mig är det roligt att jobba :) Den där lite hektiska, kaotiska vardagen med en kalender som sku få vem som helst att bli helt matt bara av att se på den så stortrivs jag med :)

Klart att flickorna tycker att det är ledsamt då mamma är på jobb, men de vänjer sig och så orkar jag så mycket bättre med dem då jag fått vara borta från dem ett tag emellan.

Nackdelen är ju sen att det är nästintill omöjligt att försöka träffa vänner och bekanta på fritiden, speciellt om hela familjen ska delta, då antingen jag eller Kim jobbar, men med kalendern som min allra bästa vän för tillfället så löser även det sig, det är mer de där spontant träffarna man får skippa.

Kim skämtade i början av hösten att om vi sku köpa en byrå till hallen så att jag kan hålla ordning på alla mina arbetskläder, men ännu behövs det inte, det är nu sen om jag snubblar över ett fjärde jobb eller så... :D

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar