A daughter may outgrow your lap, but never your heart

torsdag 17 maj 2018

Antisocial

Var då på måndagen till psykologen, så skönt att  få prata ut, tillika som det är så tungt att ta upp jobbiga saker som man helst bara skulle vilja stänga ute. Men då de antagligen har en stor del i mitt nuvarande mående så behöver de också diskuteras. Sen tyckte hon att det var en bra idé att jag återupptagit bloggskrivandet, ett bra sätt att försöka få ordning på sina tankar.

Har haft några bättre dagar igen då jag orkat göra lite, passade på att simma medan Maja hade simskola på tisdagen. Igår var jag till en väninna på kaffe på förmiddagen och på kvällen med Lina till butiken för att köpa nya tossor och sen till matbutiken och efter det var jag helt slut. Så där sprack den villfarelsen att man eventuellt skulle orka göra nåt på dagarna.

I dagens läge är dessutom butiksresorna en ren plåga, blir nästan någon form av ångest att vistas bland med folk, orkar bara inte vara social så där utan förvarning, måste få ta det på egna villkor. Har lite svårt att godkänna det däremot, då jag varit den där översociala människan. Att gå och shoppa bara för nöjes skull eller att gå på café känns helt otänkbart i nuläget, att däremot ta kaffekoppen i handen och boken under armen och sätta mig på terrassen känns sen igen helt rätt för tillfället.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar