A daughter may outgrow your lap, but never your heart

onsdag 2 maj 2018

Ryck upp dig!

Det var ett tag sedan. Livet har liksom inte lämnat tid för bloggning. Men nu känner jag att jag behöver få skriva av mig på nåt sätt.

Nu är jag i ett sådant skede i livet att jag är sjukskriven pga utbrändhet, utmattning, burn out eller vad man vill kalla det. Trodde ju aldrig det skulle hända mig, jag som älskat att arbeta och tagit extra turer mm. Och nu står jag här och känner mig som en urvriden trasa.

Jag har nu varit en dryg vecka sjukskriven, första veckan var jag helt otroligt stressad, jag bara gick på i gamla banor och upplevde att jag måste hinna med en hel massa före jag ska på jobb igen, hjärnan kunde över huvudtaget inte koppla av. Jag sov dåligt på nätterna. Men mest påtagligt var nog den där känslan av att inte göra något alls och trots det stressar hjärnan på, skrämmande! Och tankarna gick ohjälpligt till jobbet, kunde inte släppa det.

Tillika som det var skönt att få vara sjukledig och inte behöva orka mera, så kom det dåliga samvetet krypande, att varför går jag egentligen hemma, ryck upp dig människa och gå på jobb som alla andra! Skulle ha varit så mycket lättare med ett gipsat ben, liksom mer tillåtet att vara sjuk då.


1 kommentar:

  1. Jag hoppas att det har lättat helst lite nu ��

    SvaraRadera